Fortbildning: dans- och koreografiworkshop

Marcus Baldemar, ursprungligen från Kiruna, är dansare och koreograf baserad i Stockholm. En stor del av sitt yrkesliv har han bott i Bryssel, Belgien, där han utbildades vid P.A.R.T.S. Innan dess gick han på Balettakademien i Umeå och SEAD i Salzburg, Österrike.

Sedan examen 2008 har Marcus arbetat som dansare, koreograf och lärare internationellt, samtidigt som han hållit kontakten med den svenska dansscenen. Som performer har han bland annat arbetat med Hagar Malin Hellkvist Sellén, Ludvig Daae, David Zambrano, Rui Horta och Daniel Linehan. Marcus var också med och skapade och framförde den svenska elektropopduon The Knifes Shaking the Habitual-The Show, en process som leddes av den svenska koreografen Stina Nyberg.

Som koreograf har han skapat flera verk för både vuxna och barn.

Ett urval: GALDR (2019), Polari Speaking Sex (2021), Finally Fantastic (2022) och Sex och Tornedalen/Seksi ja Tornionlaakso (2024/5).

Min dansklass skulle en kunna kalla ganska traditionell i sin struktur och innehåll. Den kommer vara baserad på olika typer av release-teknik men också improvisation och satta fraser. Jag känner personligen just nu en längtan efter att åter besöka och omvärdera mina olika “kroppar” ur min danshistoria. På min klass arbetar vi med en uppmärksam och närvarande kropp, dess anatomiska struktur men också det imaginära och det visualiserade

Ludvig Daae är en norsk koreograf och dansare som sedan 2011 skapat egna verk och arbetat med Cullberg, Norrdans, KHiO och Balettskolan. Just nu arbetar han med tre projekt: Perfect Lover, ett samarbete med Marcus Baldemar om platonisk kärlek mellan två homosexuella män; Vår Drivkraft, en interaktiv motorträff om manlig intimitet i Samarbete med Tove Berglund; och Attempting Alchemy, en föreställning om alkemi som utopisk vetenskap för Skånes Dansteater. Han turnerar också med Spiti – The House of Us.

Hans mål är att skapa dans som utmanar maskulinitetsnormer och lyfter fram radikal mjukhet som ett alternativ, både som arbetsmetod och som tematisk drivkraft. Han ser mjukhet som ett medvetet alternativ till samtidens ideal om styrka, autonomi och konkurrens. I studion tar det sig uttryck genom att tillit, emotionell tillgänglighet och samarbete prioriteras. Mjukheten representerar ett queert och feministiskt perspektiv och fungerar som en opposition mot normer som präglar både samhället och dansfältet.

Med ”tänk om” som metod skapar han världar med egna regler, där publiken bjuds in att vara närvarande i nuet. Hans föreställningar har visats i 14 länder på scener som Dansens Hus (SE), Sophiensaele (DE), The Place (UK) och Oslo Operahus (NO).