På ett gammalt stationsområde i Uttersberg finns Galleri Astley och Grafikverkstan Godsmagasinet. Ett stort antal konstnärer från hela världen har sökt sig hit genom åren. Några har bosatt sig här, andra kommer hit periodvis för att arbeta ostört i den unika miljön.

– Är man tillräckligt tokig så går det! säger skulptören Christer Lönngren med ett skratt. Och Astley Nyhlén var urtypen för en positiv galning, med en så vansinnig idé som att starta ett galleri mitt i skogen!

Ja, nog ligger det mitt ute i skogen, Uttersberg, vid Hedströmmens brusande vatten. Men när jag besöker det gamla brukssamhället sjuder det av liv, trots att turistsäsongen ännu inte dragit igång.

– Våren är bussresornas tid, säger Anders Nyhlén. På sommaren kommer familjerna.

Anders är son till Astley Nyhlén, och tillsammans med syskonen Elisabeth och Hans driver han Galleri Astley som startades av deras far redan på sextiotalet. Då låg galleriet i Köping, men 1977 flyttade verksamheten in i den gamla stationsbyggnaden i Uttersberg. Den första som ställde ut var den världsberömde skulptören Ernst Neizvestny, som precis hade fått lämna Sovjet, och han återkom till Uttersberg flera somrar för att få arbetsro. På översta våningen i det upprustade tegelmagasinet finns nu en permanent utställning med hans verk.

– Det är fri entré till allt, berättar Anders. Vi tycker att alla ska få möjlighet att uppleva konst. De som redan är intresserade är ofta beredda att betala, men de som inte vet om att konst kan vara fantastiskt måste få en chans att upptäcka det.

Och det finns mycket att upptäcka på det gamla stationsområdet. Galleriet presenterar tio utställningar per år, utöver det kan man besöka den fasta skulpturparken, med bland annat en totempåle snidad på plats, och på nedervåningen i magasinet visas konsthantverk i silver, ull och glas.

Bakom stationshuset ligger den färgsprakande Tekla av Dex-parken, och konstnären själv, Eva Zettervall, möter mig där.

– Det hela började med att vi fällde en stor gran, berättar hon och pekar på en stubbe. Plötsligt blev platsen här inbjudande och ljus och jag fick idén att det skulle vara intressant med en bild och en dikt av Baudelaire som kontrast till den lantliga idyllen.

2015 kom den första målningen upp och sedan dess har bildparken vuxit. Likt Alice i Underlandet kan besökaren ta sig fram i en värld bland spännande speglar och förunderliga tavlor som berättar med både bild och text. Eva Zettervall är inte den enda konstnären som har valt att verka i Uttersberg. Ett stort antal konstnärer från hela världen har sökt sig hit genom åren. Några har bosatt sig här – som det kinesiska konstnärsparet Fangbai som köpt den gamla konsumbutiken – några är deltidsboende eller sommarboende och många kommer hit periodvis för att arbeta ostört.

– Våra utländska gäster förundras över lugnet här, berättar Anders. Skogen, tystnaden, de ljusa nätterna och de mörka. Vi hade besök av en konstnär från Shanghai som fascinerat fotade stjärnhimlen. Den ser man inte överallt i världen.

Kontakter med människor på alla kontinenter

Galleriets kontakter med Kina är starka, liksom med ambassader runt om i världen då de vid ett flertal tillfällen har visat svensk konst utomlands under så kallade svenskveckor.

– Vi har varit runt på alla kontinenter utom Australien, säger Anders, och vi träffar konstnärer under workshops och bjuder in dem att arbeta här och ställa ut. Konsten har inga gränser!

Mitt emot Galleri Astley ligger Grafikverkstan Godsmagasinet. Lina Nordenström, som tillsammans med Lars Nyberg är verkstadansvarig, bjuder in och visar runt, och det första jag lägger märke till är den över hundra år gamla magnifika Krausepressen.

– Den är vår stolthet, säger Lina. Den väger två ton och det blir riktigt fina tryck, och dess historia är så intressant att man skulle kunna skriva en hel bok – den har tryckt plåtar av både Anders Zorn och Lena Cronqvist och har flyttats runt mellan olika verkstäder innan vi fick ta över vårdnaden.

Lina lotsar mig vidare till boktrycksavdelningen och förevisar olika typsnitt för tryckkonst.

– Vi har fått så mycket att förvalta, säger hon. Det mesta här inne är donerat, och vi ser det inte som att vi äger det utan som att vi förvaltar ett arv, vilket självklart är ett ansvar.

Lina och Lars flyttade från Stockholm till Uttersberg 2009, med avsikten att bygga upp en verkstad i Uttersberg, för att driva den som en ideell förening. Då var godsmagasinet en tom byggnad utan el och vatten, och Galleri Astley lät dem förfoga över lokalen. De fick generös hjälp av bybor med renoveringen, och en stödutställning med verk skänkta av cirka 150 kollegor såldes för att finansiera renoveringen. Dessutom sponsrades dragningen av elen av Janssons El i Skinnskatteberg.

– Sånt händer bara i glesbygd, säger konstnären Christer Lönngren, som tar en kaffe tillsammans med styrelsens ordförande Rolf Bergman. Det är sån mentalitet som krävs för att kraftfält ska växa.

Föreningen Grafikverkstan Godsmagasinet drivs angelägenhetsbaserat, inte för ekonomisk vinning.

– Vi försöker knyta personer med ett starkt konstnärligt driv till styrelsen, och på det sättet bygga de nätverk som är så viktiga för verksamheten, säger Rolf.

– Men det är också superviktigt att det finns de i styrelsen som stöttar, fyller Lina i. De som inte är konstnärer, utan har en annan kompetens.

Lina själv försörjer sig på sitt arbete som konstnär, och hon tycker att det blir en mer jämlik situation när hon inte tjänar pengar på att andra konstnärer kommer hit och jobbar.

– Det blir en plats för ömsesidigt kunskapsutbyte, säger hon. Gästkonstnärerna får bo billigt i gästrummet och använda sig av våra tryckpressar.

Från hela världen kommer konstnärer till Grafikverkstan för att arbeta, och jag hejar på den danska poeten och konstnären Kamilla Jörgensen som just nu är här på ett fyra veckor långt residens.

– Vad många inte förstår, säger Lina, är hur mycket våra utländska kontakter och våra stora perspektiv ligger till grund för att vi har ett så levande kulturliv här i Uttersberg. Ofta är media bara intresserade av att skriva om lokala konstnärer.

– Eller om när någon stökig ungdom har vält omkull ett konstverk, inflikar Christer.

– Och visst kan det vara en svår balansgång, fortsätter Lina. Vi arbetar med professionella konstnärer från hela världen, och ska nå ut till en allmänhet som ofta är konstovan. Det är lite av en utmaning!

Långsiktighet viktigt

Alla är eniga om att det ligger ett stort värde i att det finns flera verksamheter i byn som hjälps åt att dra publik och väcka intresse. Och för att vara en ort med runt femtio permanentboende, drygt det dubbla på sommaren, så är evenemangen många.

– Gästkonstnärerna avslutar ofta sina vistelser med någon form av offentlig presentation, berättar Lina. Det händer också att vi arrangerar poesiprogram och varje år har vi julkortstryckning som lockar hela familjer. Och i helgen har vi invigning av ett ljudkonstverk av konstnären Åsa Stjerna.

Lina pekar ut mot perrongen och förklarar att skogssluttningen mittemot har visat sig ge en så fantastisk akustik att det klassats som akustikreservat.

– Vi har våra stödtrupper som har närvaroplikt, skrattar Christer. En klick konstintresserade som alltid dyker upp då det händer något. Våra evenemang bidrar helt klart till det sociala.

Men framtiden för Grafikverkstaden i godsmagasinet är oviss, Galleri Astley äger byggnaden, och det finns inga garantier för att föreningen kan fortsätta verksamheten i godsmagasinet för all framtid.

– För att kunna säkra Grafikverkstans verksamhet för framtiden, har vi kommit till insikt om att föreningen måste äga en egen lokal. Långsiktighet är a och o i vår verksamhet, så det gäller att i god tid hitta alternativa lösningar. Flera ton tunga pressar flyttar man inte i en handvändning. Därför arbetar vi nu med sikte på att bygga en ny verkstadsbyggnad i Uttersberg. Vi vill ju helst vara kvar i det kraftfält som vi varit med om att bygga, resonerar Lina.

Att Uttersberg har en potential att utvecklas vidare som en by för konst är hon övertygad om. Och fram tills en flytt blir aktuell kommer godsmagasinet att fortsätta locka konstnärer och besökare.

Text: Helena Hedlund