Den lilla tätorten Frövi i Lindesbergs kommun sitter på en unik skatt. Här finns landets enda pappersbruksmuseum, ett museum som satsar på både ortens historia och modern konst.
– Vi vill locka hit människor som inte vet om att de är intresserade av museum, säger muséets chef Mikael Tiderman.

Det skramlar under bilen när jag närmar mig Frövifors pappersbruk. Vägen är uppgrävd och lagad igen. Det byggs mycket här just nu. I diket står några tågvagnar som ser ut att vara kvarglömda från mitten av förra seklet, och på andra sidan vägen syns ofattbara mängder av staplade stockar som ska bli papper. Alldeles intill har en modern tomatodling börjat ta form. Gammalt och nytt, sida vid sida.

– Och så bygger de en större sodapanna till pappersbruket, säger Mikael och pekar upp mot en gigantisk kritvit huskropp som nästan skymmer solen.
Ja, den är en mäktig syn, fabriken, där den ligger på andra sidan Fröviån. Som en illustration ur en sagobok, som något man får lust att rita av.

– De långa slingrande rören där är flingtorken, förklarar Mikael, sen visar han mig hur järnvägen gick förr, hur lasten kunde köras ända fram.

– Ibland går jag runt här och bara tar in miljön, säger han. Och jag kan fortfarande upptäcka nya saker.

Mikael Tiderman är i pappersbrukets gamla del. Det som nu är Frövifors pappersbruksmuseum, där har han varit chef i tio år. Som Frövifödd har han märkligt nog ingen egen koppling till bruket, vilket annars var mer regel än undantag bland hans jämnåriga under uppväxten. Fortfarande är det många familjer i närområdet där arbetet med pappersframställning har gått i arv i generationer.

– Jag vet släkter som har jobbat här ända sedan järnbrukets tid.

För det var så det började, med stångjärnssmide redan på 1500-talet, men i slutet av 1800-talet övergick verksamheten vid Frövifors till att producera papper i stället.

– Det har, som jag ser det, varit två omvälvande omställningar för arbetarna under Frövifors historia, säger Mikael. Den första var när järnet byttes ut mot papper, den andra var när datorerna kom och arbetarna förflyttades från den tunga driften på fabriksgolvet till kontrollrummen.

Att det var tungt och slitigt att arbeta här förr blir jag varse när jag besöker maskinhallen. Svartvita filmsekvenser visar hur arbetet gick till på just den plats vi befinner oss på, då maskinhallen har bevarats i stort sett orörd sedan arbetet upphörde här för över fyrtio år sedan. De sista pappersrullarna sitter kvar i maskinerna som är smakfullt färgsatta i milt grönt med röda detaljer.

– Vårt fokus är att bevara den unika miljön här, säger Mikael, samtidigt som vi håller på att bygga upp en ny basutställning där vi vill levandegöra berättelser från förr.

I arkiven finns ett stort antal kassettbandsinspelningar där fabriksanställda intervjuas om sitt arbete, och det finns vittnesmål ända tillbaka till början av förra seklet. Nu digitaliseras ljudupptagningarna för att kunna tillgängliggöras för besökare på olika sätt.

– För några år sedan samarbetade vi med Bergslagens Spektakelteater som gjorde en föreställning om brukets historia och spelade den här i maskinhallen. Det vore roligt med fler samarbeten i framtiden, och just nu håller vi på att bygga upp ett slags omklädningsrum där barn ska kunna klä ut sig till fabriksarbetare.

Ja, det finns mycket som barn kan ta del av på muséet. Utöver maskinhallen kan man besöka utställningen om förpackningens historia och fascineras över de 22 000 ölburkar som en samlare donerat och som fyller en hel sal. Dessutom kan man prova på att göra eget papper i Handpappersverkstan, och i Gläntan finns en pysselavdelning på temat skogen, där det anordnas lovaktiviteter och pedagogledda workshops.

– Jag tycker att alla barn i regionen borde få komma hit under sin skoltid, säger Mikael. Det ger en förståelse för hembygden, och det finns så många ämnen som skolan kan väva in i ett besök här.

År 2021 blev Frövifors pappersbruksmuseum utnämnt till Årets Arbetslivsmuseum och i maj 2023 fick det utmärkelsen Årets industriminne. För närvarande finns fem anställda på 3,75 tjänster. Utöver detta finns en stiftelse med en vänförening som har runt 100 medlemmar som arbetar ideellt med olika aktiviteter på muséet, bland annat den välbesökta julmarknaden.

– Vi vill locka hit människor som inte vet om att de är intresserade av museum, säger Mikael, och berättar att han arbetar mycket med att utveckla kulturverksamheten, med samarbeten, nätverk och konstnärliga residens. Och de vill lyfta samtidens papperskonst med en ny utställning på temat varje sommar.

– Vi har så många idéer om hur vi vill utveckla verksamheten här, säger Mikael, och förklarar att trots ett grundstöd från kommun och region, så går mycket arbetstid åt till att söka bidrag för att täcka grund- och driftskostnader.

Detta gör att de måste jobba ett år i taget i stället för att planera långsiktigt. Men det byggs mycket i Frövi just nu. Det är stor inflyttning, nya jobb skapas, tillverkningen av papper fortsätter och så har vi den stora tomatodlingen som ska drivas med spillvärme från bruket. Kanske kan detta föra med sig en utbyggd infrastruktur, med ett ökat antal busslinjer till exempel?

– Vår förhoppning är att fler får upp ögonen för oss, säger Mikael. Vi är ju det enda pappersbruksmuséet i Sverige. Det är något unikt vi har här!

Text: Helena Hedlund